Ömsom regn, ömsom solsken…

Det var ännu en vecka med lite lägre deltagande (23 spelare) i förhållande till snittet, och kanske var det många som avskräcktes av väderprognosen på förhand. Om inte annat räckte det kanske att kika ut genom fönstret under eftermiddagen för att tappa lusten.

Regnet öste ner över Vänersborg under delar av tisdagen, och det fortsatte även en liten bit in på rundan. Men efter 6-7 hål klarnade det, och deltagarna kunde spela drygt halva rundan i solsken under en klarblå himmel!

Vi kan med statistikens hjälp se en hel del positiva trender, dels på individuell nivå. Men uppåtkurvorna är faktiskt så många och tydliga att vi kan tala om en kollektiv utveckling bland hela den delen av fältet som deltagit mycket.

Det är otroligt kul, och förhoppningsvis är det ett tecken på att just Tisdagsgolfen är en bidragande faktor för lokala spelares utveckling.

Positiva trender

För det första går det tydligt att se att ju längre säsongen gått, desto bättre har de flesta spelat. Det går att se över en period över flera veckor, men även på betydligt kortare sikt.

• I tisdags presterade hela 17 av 23 spelare så pass bra att deras runda räknas in i deras totalställning.

• Endast fyra spelare (av de 31 som har en totalställning) räknar ännu in omgång 1 av Tisdagsgolfen i sitt snitt.

• För samtliga av de fyra utgör omgång 1 deras sämsta inräknade resultat.

• 18 av de 31 spelarna gjorde sin sämsta runda under omgång 1-5.

• Det finns också “superomgångar” då förutsättningarna har varit extra bra (?). Den allra bästa omgången var nummer 11 (9 juni). Alla 28 spelare som deltog då räknar också in rundan i totalställningen!

Det finns alltså tydliga bevis för att många har gjort sina bästa rundor under de senaste veckorna, men de individuella exemplen tydliggör det ännu mer. Bland de mer extrema exemplen finns:

• Simon Marksén, som räknar in åtta av sina nio senaste rundor. Och då kan vi påpeka att det är en 59-runda (-1) som INTE räknas in!
  Simon har hållit en extremt hög nivå den här säsongen, och placerar sig som ohotad tvåa i tabellen för närvarande.
  Trenden är tydlig;
  - Simon har spelat 14 rundor (av 17).
  - De fem första räknas inte bland de åtta bästa.
  - Han har endast spelat fyra av 14 rundor på sämre än par. De kom på rad i omgång 2-5.

• Ronny Frid-Atterfalk har deltagit samtliga 17 tisdagar. Ändå räknar han in sju av sina åtta senaste!
  Här verkar det ha skett något sedan Ronny genomgick en instruktörsutbildning i maj? Månne ett tecken på att fler borde utbilda sig via förbundet, men också att vi borde ha instruktörsledda träningar inom verksamheten.
  Om inte annat så kan vi konstatera att vi kan lära oss saker av Ronny!

Veckans prestationer

Även den här veckan noterades personbästan, närmare bestämt två.

• Tobias Haarala har slagit sitt personbästa flera gånger i år. Och nu slog han till med en ännu större sänkning än tidigare.
  Under säsongen har han gått på 75 kast, vilket han senare putsade till 74. Men på KM lyckades han gå på 73 kast på andrarundan.
  Den här veckan landade antalet kast på 71, så det märks att träning och deltagande ger resultat!
  En tydlig skillnad mellan hans två bästa resultat tycks vara puttningen; i tisdags satte Tobias 89 % av försöken inom cirkeln.

• I det andra fallet handlar det om ett Tisdagsgolfsrekord. Daniel Torstensson var med för endast andra gången någonsin den här veckan och lyckades spela sig runt på 72 kast. Det är fyra kast bättre än gången innan.
  Men; han har även två andra tävlingsrundor loggade på Restad Gård. Han spelade nämligen KM i höstas, och där gick han på 69+73.
  72-rundan har dock en utmärkande faktor som vittnar om att det finns mer att hämta för Daniel: han hamnade OB på så mycket som sju olika hål.
  Snittet i fältet var 3,7 OB-hål/spelare i tisdags, så Daniel låg på ungefär det dubbla. Endast en spelare hade fler OB (vännen Ivar Stenberg, 8 stycken) och ingen enskild spelare åkte hem OB-fri.
  Ytterligare jämförelse kan göras med hans egen 69-runda på KM. Då var han bara OB på två hål.

CTP-ligan

Den här gången var det hål 5 som gällde, och vi såg ytterligare en spelare intensifiera sin kamp om att bli CTP-mästare. Simon Marksén la sig 6,28 meter från korgen och håvade in sin andra poäng.

Eftersom Rickard Sköld tog sin första poäng förra veckan (1,19 meter från hål 4) är det numera 14 spelare som har tagit en poäng. Ingen har tagit fler än två. Det verkar som upplagt för spänning in i det sista!

Ställningen:

2 poäng
Dennis Andersson, Anton Carlsson och Simon Marksén.

1 poäng
Mauro Segnati, Joel Aspenström, Mikael Karlsson, Simon Hansson, Simon Terbrant Säfström, Filip Gedell, Fredrik Johannesson, Filip Hansson, Johan Bryntesson, Jonathan Alexandersson och Rickard Sköld.

Koll på hålen

Det är bara tre genomgångar kvar innan vi har avhandlat alla hålen, men statistiken blir också tydligare för varje vecka som går.

Den här gången handlar det om två par-3-hål som har väldigt lite gemensamt. Det ena är ett av banans fyra svåraste hål, det andra det näst lättaste.

Gemensam nämnare är att båda innefattar en specifik utmaning. I ena fallet längd, i det andra en knepig green.

Hål 13
Först måste vi prata om längden på hålet. Vi kan konstatera att det åtminstone råder någon form konsensus om att hålskyltens 106 meter är i underkant. Bland de som spelat hålet länge brukar uppskattningen om hålets egentliga längd variera lite, men vanligtvis landar det i krokarna från 125-135 meter.

Det här är alltså ett par-3-hål som kräver spelare att kunna transportera discen ganska långt om man vill ha en realistisk chans på en birdie. Men det som gör hålet extra svårt (och även uppskattningen av dess längd) är de linjer som erbjuds från tee.

Den vanliga vägen* innebär ett högerhänt backhand i luckan rakt fram, men tillåter inte ens långkastaren att slappna av. Här krävs mer kraft än de höftade 130 meterna. Trots att det finns lite höjd att jobba med.

Den som vill nå korgen måste antingen välja en slags hyzer-flip, ett rakt kast med fall, eller någon form av flex med en överstabil disc. Alla tre gör hålet betydligt längre än det är på pappret.

Dessutom finns ett OB längs hela högersidan (och bakom korg) som ytterligare lägger band på de som inte är helt orädda - här kan det lätt börja flippa mot en bogey om man inte är försiktig.

Om man dessutom lägger till att vinden ofta kommer från väst, vilket innebär en motvind från höger, så inser man snart varför det görs väldigt få birdies på hålet. Man förstår också att de allra flesta knappast blir ledsna över ett par på hål 13.

I år är det troligtvis inte någon som har varit det. Endast två spelare har lyckats träffa cirkeln, och samtliga puttar inom 10 meter har varit framgångsrika. Endast en birdie har noterats från utanför cirkeln.

(* = här har funnits andra vägar, främst för högerhänt forehand i luckor ovanför föregående håls korg. Men här har det blivit lite tätare.
Det är även värt att nämna att birdies har producerats av minst en vänsterhänt backhandspelare: Petter Hedlund. Den som har bevittnat Petters exempel kan vittna om att det är en imponerande anhyzer-flex som krävs, och en enorm kontroll över en glidig disc.)

Längd: 130 meter (uppskattning)
Par: 3
Spelat: 468 gånger
Snittresultat: 3,9 kast
Antal birdies: 4
Antal circlehits: 3
Svårighetsgrad: 15 (där 18 är svårast)

Spelare med flest birdies:

• Rickard Sköld, 3 birdies.

• Niklas Pettersson, 1 birdie.

Hål 14
Om avståndet (i kombination med OB, generell vindriktning och tillgängliga linjer) är svårigheten med hål 13 så är det ännu tydligare var problemet vanligtvis ligger på hål 14; greenen.

Hål 14 mäter bara 77 meter, vilket bevisligen gör birdien möjlig för de allra flesta spelare på Tisdagsgolfen. På 468 försök har det noterats hela 136 cirkelträffar, vilket innebär att nästan var tredje gång som någon spelare ställer sig på tee så kommer utkastet landa inom 10 meter från korg.

Men… färre än hälften av gångerna innebär det att det blir en birdie. Endast 39 % av cirkelträffarna konverteras till en birdie.

Det är svårt att backa upp analysen med vetenskapliga data, men de flesta är nog benägna att hålla med om att korgens placering innebär den största svårigheten i sammanhanget.

Korgen står nämligen på en liten ås som en tvingas träffa på tvären, vilket ger en väldigt liten tillgänglig parkeringsyta. Ligger du tio meter kort om korgen måste du också kämpa mot två meter i höjdskillnad. Råkar du bara bli lite lång så sluttar det lite lätt bakom korgen, och du måste dessutom dödsputta mot en brantare avsats bakom korgen.

Men även om svårigheten med hålet är lättdefinierad ska den inte överdrivas. Hål 14 rankas som det (statistiskt) näst lättaste hålet på banan, och faktum är att det är det enda hålet som har lyckats peta ner det lättaste (hål 7) på en enskild deltävling.

Längd: 77 meter
Par: 3
Spelat: 468 gånger
Snittresultat: 3,1 kast
Antal birdies: 53
Antal circlehits: 136
Svårighetsgrad: 2 (där 18 är svårast)

Spelare med flest birdies:

• Rickard Sköld, 10 birdies.

• Anders Svensson, 4 birdies.

• Anton Westman, Simon Terbrant Säfström, Joel Aspenström, Jesper Svensson och Anders Fagermoen, 3 birdies.

Fullständiga resultat för omgång 17 hittar ni HÄR.

Totaltabellen hittar ni HÄR.

Vi ses väl på tisdag? Åtta omgångar återstår, så det är inte försent för någon att nå ett totalresultat!